Warm And Beautiful

Warm and beautiful

Kapitel 4

Alla svar

När jag kom fram hade han inte kommit ännu. Jag satte mig ner i det blöta gräset och lyssnade till mitt hjärtslag. Plötsligt kom en bris mot mig. Jag huttrade till och drog armarna runt kroppen.

”Hej!” hörde jag en röst lite längre bort. Jag reste mig snabbt upp. Jag kollade runt och där några meter bort stod han. Han gick mot mig.

”Hej. Du kom alltså.” sa jag och kollade upp mot himlen.

”Ja det är klart.” Han kom närmare och jag satte mig ner igen. Han satte sig bredvid mig men en bit bort.

”Jag bits inte.” sa jag och kollade skeptiskt på avståndet mellan oss.

”Jag vet.” sa han och flyttade sig närmare mig.

”Kan du inte berätta lite om dig?” sa jag och började pilla på ett gräs strå.

”Jo. Visst. Okej jag minns inte så mycket från när jag blev vampyr. Men jag och mina två bröder bodde med vår moster. Våra föräldrar dog när vi var fem i en tågolycka. Vår mor var den mor som alltid fanns där. Sen ersattes hon av vår moster. Inte den snällaste, enligt mig. Hon slog oss och så.” han gjorde en paus och kollade upp mot himlen. När han började igen berättade han med mer inlevelse.

”Vi planerade ofta att rymma. Så en dag när vi var ungefär i femtons åldern rymde vi. Vi åkte tåg genom hela landet. Tills vi kom till ett ställe som man fick hyra rum. Det såg lovande ut. Men en morgon när vi vaknade brann det i halsen. Mina bröder låg på golvet och försökte göra sig av med elden i strupen. Det gick inte. Hela huset var tomt förutom ägaren själv. Hon sa att hon skulle ta med oss ut och jaga. Vi jagade bara djur. Vi har bara dödat några människor. Men vår skapare sa att dom inte räknades. Dom var inte rena, om man säger så. Vi har flyttat runt hela tiden tills vi kom hit till Forks. Det verkade som en bra plats först. Tills jag fick reda på att det fanns fler vampyrer här. ” han tystnade och sjönk in i sina tankar.

”Hur gammal är du?”

”Jag har varit vampyr i mer än hundra år. Jag minns inte exakt. Du verkar inte som dom vanliga vampyrerna. Ditt hjärta slår.” sa han och kollade förbryllat på mig.

”Ja som jag sa är jag en halv vampyr. Hälften människa hälften vampyr. När mina föräldrar var yngre fick dom mig. Och då var mamma människa.” jag tystnade.

”Hur gammal är du?” frågade Benjamin efter en stunds tystnad.

”Utseendes vis sexton men jag är bara sex år. Jag växer och lär mig fort.”

”Sex år!” han såg förbryllad ut.

”Mm, har vi fått reda det mesta om varandra nu eller?”

”Ja jag tror det. Vi kan ta resten om det inte blir bra väder imorgon.” sa han och försvann. Men nej. Vi hade glömt en sak. Han hade en kraft så att säga. Jag ville veta mer om den. Jag små sprang hem. Efter någon minut började det dugga. Regnet rann nerför min kind. Jag satte fart hem. När jag kom fram hörde jag muller från huset. Jag gick in mot köket.

”Var det skönt?” hörde jag pappas röst säga bakom mig.

”Ehh, ja juste.” Det var uppfriskande tänkte jag, menat att pappa skulle lyssna. Jag gick mot vardagsrummet. Där satt Rose och Emmett.

”Jaha. Där är busungen.” sa Emmett och gick upp från soffan. Han puttade till mig i sidan och jag gjorde en grimas mot honom. Han flinade.

”Haha.” sa jag sarkastiskt och log. Jag gick till mitt rum och la mig ner på sängen. Jag vaknade av en knackning på dörren.

”God morgon sömntuta.” mamma kom in och satte sig på säng kanten. Hon strök undan mitt hår från ansiktet och kysste mig på pannan.

”Det finns frukost i köket.” sa hon och gick ut. Efter en stund satte jag på mig ett par jeans en långärmad och en munkjacka. Snabbt gick jag till köket. Där Jacob satt vid köks bordet och proppade i sig frukost. Jag sprang fram till honom och kramade om honom. Han besvarade kramen, mjukt och kysste mig på kinden. Jag kände hur blodet fyllde mina kinder. Han strök sina fingrar över mina kinder. Han släppte mig och jag satte mig mitt emot honom. Jag fyllde en skål med mjölk och flingor. Och började äta.

”Ska jag köra dig till skolan?”

”Visst.” sa jag och hällde i mig dom sista flingorna.

”Snart färdig.” sa jag och försvann som en raket mot badrummet. Jag borstade tänderna och gick mot mitt rum. Där jag bäddade sängen och borstade håret. Jag lät det hänga. Väskan som hängde på stolen, tog jag och gick mot hallen.

”Kommer du?” ropade jag.

”Kommer!” hörde jag Jakes röst ropa. Mamma,pappa och Jacob pratade om något. Något Jacob var tvungen att berätta för ''henne''.

”Du måste göra berätta.” hörde jag mammas röst säga i en låg viskning.

”Ja, tids nog. Men jag har bara inte fått ett bra tillfälle än.” sa Jake och dom tystnade. Jakes fotsteg närmade sig och jag tog på mig skorna.

”Färdig.” sa jag och log mo honom. Han log och tog på sig sina skor. Vi gick ut under tystnad till hans motorcykel. Jag tog tag i hjälmen och han startade motorcykeln. Jag hoppade på och vi åkte i full fart till skolan.

Bra/Dåligt?

Kommentera!

Warm and beautiful

Kapitel 3

Svar

Renesmees perspektiv

Jag små sprang tillbaka till skolan. Där alla var på väg till matsalen. Jag ställde mig i kön. Jag tog en sallads tallrik, ett äpple och ett glas mjölk. När jag skulle gå mot bordet där mina vänner satt såg jag Benjamin sittande i ett bord avskilt från alla andra. Jag satte mig med ryggen mot honom och började snabbt komma in i allt babbel runt bordet.

”Nessie, han Benjamin eller vad du sa han hette stirrar på dig.” sa Sofie och kollade åt Benjamins håll. Han släppte inte blicken från mig. Fast han blivit avslöjad. Jag ryckte bara på axlarna och sa åt henne att inte bry sig om det. Men hon vände sig mot honom med små mellan rum.

”Han verkligen stirrar på dig.”

”Men strunta bara i det!” jag hade börjat bli irriterad. Vad var det med honom? Först tar han med mig in i skogen. Sen försvinner han plötsligt. Och nu stirrar han på mig. Jag slängde en snabb blick åt hans håll. Och jag kunde se att han vinkade dit mig.

”Nessie. Jag tror han vill att du ska komma.” sa Sofie.

”Ja jag vet. Men det är inte så jätte lätt att ignorera någon om du hela tiden ska lägga dig i.” jag lät lite snäsig, men det var inte meningen. Allt flög bara ut mig.

”Förlåt. Det där var ohyfsat.” sa jag snabbt innan hon hann säga något taskigt tillbaka.

”Det är okej. Men jag skulle gå och kolla vad det är om jag vore du.” sa hon och började prata med alla andra sen.

”Jag kommer strax.” viskade jag i hennes öra. Hon log mot mig. Jag gick i lagom mänsklig takt till Benjamin. Jag ställde mig framför en stol framför honom.

”Slå dig ner.” sa han och nickade mot stolen. Jag satte mig ner och kände Sofies blickar mot oss.

”Så du försöker ignorera mig.”

”Ja precis. Men det går inte så bra.” jag kollade ut mot fönstret. Där ute regnade det. Inte ovanligt i Forks.

”Kan vi inte bli vänner istället?”

”Visst.” sa jag. Han kollade menande på mig.

”Hur kan du äta människo mat?” sa han och nickade mot brickan med mat som jag tagit med mig. Ja, han var en vampyr.

”Okej. Vi har gjort klart för oss att båda är vampyrer. Men jag är ett litet mer missfoster. Du förstår, jag är en halv vampyr.” Han drog efter andan.

”Det där såg jag inte komma.” sa han.

”Vad menar du?”

”Nej, ett uttryck bara du vet.”

”Jaha. Trodde du hade någon ''vampyr kraft'' så att säga.”

”Ja det har jag. Men inte på det viset. Jag tror vi bör prata om det på en annan plats. Klockan sju ikväll vid den stora ängen?” jag kom på mig själv med att ha munnen öppen som i ett stort o. Jag stängde den snabbt och samlade mig.

”Ja, det förvånar mig hur väl du känner till trakterna.”

”Ja vi tar det ikväll.” jag nickade mot honom.

”Vi bör nog gå till våra lektioner nu. Vad har du nu?”

”Matte.”

”Ja okej. Då ses vi ikväll.” sa han och reste sig och rätt vad det var så var han ute ur matsalen. Han gick inte i mänsklig takt som han borde utan mer som om han sprang fast avslappnat. Matten gick segt en kille framför mig,Eric kastade hela lektionen blickar på mig. När vi slutade sen gick jag snabbt till bilen. Jag sa hej då till Sofie och körde iväg. Jag åkte inte hem på en gång. Först åkte jag hem till Alice och Jasper. Som ett kort tag efter att mamma och pappa fått sitt hus byggde dom om ett rätt nerfallet hus till ett mer modernt. Mer i Alices stil. Jag gick in och såg Alice sittande i soffan med en bok mellan händerna. Jag hängde upp jackan och satte mig bredvid henne. Hon la ifrån sig boken och riktade hennes kropp mot mig.

”Låt höra. Vad är det?”

”Ska du träffa pappa idag?”

”Jag vet inte. Hur så?”

”Ehh inge. Jag vet bara inte om jag kan berätta detta för dig. Men kan du rensa mina tankar?”

”Det är något du inte vill att Edward ska få reda på inte sant?”

”Ja, precis.” sa jag och kollade ner i golvet.

”Nessie, du kan lita på mig. Jag kommer inte träffa Edward om du inte vill.”

”Okej.” sa jag och började ta om dagen från början. Alice satt hela tiden tyst och lyssnade.

”Det var därför jag såg dig träffa en kille vid ängen ikväll. Jag tänkte nästan ringa Edward.” Jag drog ett lättnat andetag. Tur att jag åkt hit.

”Aa. Men träffa absolut inte pappa. Och försök hålla dina känslor för dig själv. Jasper kanske berättar för pappa.”

”Det skulle han aldrig göra men jag ska försöka.” Hon log mot mig och vi kramade om varandra.

”Hejdå!” sa vi och jag gick ut mot bilen. Jag körde i ett högt tempo hem. Jag kom bara några minuter senare än vad jag brukar.

”Hallå!” ropade jag och klev in. Jag gick mot köket där jag såg en lapp.

''Renesmee.

Vi är ute och jagar. Kommer snart hem.

Många kramar mamma. Puss.'' Jag läste orden igen och la lappen i bak fickan. Jag tog ett äpple och gick upp på mitt rum. Jag tog på mig ett par mjukis byxor och satte upp håret i en bulle. Nu skulle jag rensa tankarna. Jag pluggade lite matte för att rensa tankarna tills pappa kom hem. Efter ungefär en timmes matte hällde jag upp vatten i badkaret. Jag skulle försöka slippa pappa så gott som det gick. Jag tog med mig en bok in i badrummet och låste. Jag la mig i det skummade badet och slappnade av.

”Vi är hemma!” hörde jag mamma ropa från hallen. Jag lindade in kroppen i en fluffig handduk och samlade ihop kläderna och gick in på mitt rum. Jag kastade en blick på klockan. Redan halv sex. Jag satte på mig något passande. Ett par jeans, en t-shirt och en munkjacka. Jag satte in hörlurarna i öronen och satte på något lugnande. Jag vaknade kvickt av en smäll. Jag satte mig upp yrvaket på sängen. Jag hade somnat och klockan var redan tio i sju. Jag gick snabbt ner och satte på mig ett par skor.

”Vart ska du?” mamma stod framför mig med ett leende på läpparna.

”Tänkte jogga lite. Kommer om en stund. Får se hur länge jag är ute. Jag har mobilen med mig.” sa jag och kramade om henne. Jag stängde dörren och joggade mot ängen.


Bra/Dåligt?

Kommentera!

Warm and beautiful

Kapitel 2

Mystisk

Renesmees perspektiv

När jag kom till skolan var jag bland dom första. Jag parkerade på min vanliga plats. Och gick mot cafeterian. När fler och fler strömmade in gick jag mot mitt skåp. Jag hämtade böckerna för mitt första ämne, biologi. När jag kommit halv vägs mot klass rummet sprang en kille rakt in i mig. Jag tappade böckerna mitt på golvet. Och killen sprang bara vidare. Jag suckade och tog upp böckerna. När jag skulle sträcka mig efter en av böckerna som kommit en bit längre bort tog en hand tag i den. Jag reste mig upp och där framför mig stod en kille jag aldrig sett tidigare. Han hade gyllene ögon. Som jag. Jag stirrade på honom och jag kom på mig själv med att ha munnen öppen. Jag stängde munnen och sträckte mig efter boken.

”Tack. Är du ny här? Jag har inte sett dig tidigare.” sa jag och la boken under ena armen.

”Ehh. Ja, precis. Jag och mina två bröder och min mamma har nyss flyttat hit.”

”Okej. Jag måste gå till min lektion nu men, vad heter du?”

”Mitt namn är Benjamin Dewey. Och ditt?” sa han och gick vid min sida till min lektion.

”Renesmee Cullen. Vi ses.” sa jag och vek av åt höger. Vem var den där killen? Han var vampyr. Det var jag nästan säker på. Dom där gyllene ögonen tydde på att han åt vegetariskt. Jag måste prata med pappa. Efter en stunds tänkande gick jag i rask takt mot biologi salen. Miss Harper märkte mig inte när jag slank in i rummet. Jag satte mig på min plats bredvid Corbin.

”Vem var den där killen du pratade med i korridoren?”

”Någon ny. Jag vet inte riktigt.” sa jag och tog upp mina böcker.

”Sida 109 till 115.” jag nickade till svar. Biologin gick långsamt. När miss Harper ställde en fråga till mig fick Corbin viska svaret i mitt öra. När det ringde ut samlade jag ihop mina böcker och reste mig. Corbin slöt upp vid min sida.

”Var var du på lektionen?”

”Ehh. Jag har bara lite mycket att tänka på just nu. Vi ses till lunch okej?” sa jag utan att vänta på ett svar. Jag gick till mitt skåp och bytte böckerna till väskan med idrotts kläder. Jag hörde mitt namn ropas och jag vände mig om för att se vem som ropat. Det var Sofie. Hon kom springande mot mig med andan i halsen.

”Måste prata med dig!” fick hon fram mellan flämtningarna.

”Jag är här.” sa jag och saktade av lite så att hon skulle hinna. Vi gick mot idrotts salen i ett sakta tempo.

”Ja jag vet. Men du vi tar det i omklädnings rummet. Okej?”

”Visst.” sa jag nonchalant. Hon började babbla om någon film som gick på bio. Och hon ville att vi skulle gå ett helt gäng.

”Visst.” sa jag för mig själv. VI var först i omklädnings rummet så hon pratade på.

”Vem var den där killen?”

”Han är ny. Han hette något med Benjamin Dewey, tror jag. Han hade nyss flyttat hit med sin familj.” sa jag tankspritt.

”Okej. Han var snygg. Tycker inte du det?”

”Lite.” sa jag slappt. Vi gick in i idrotts salen och passade en basket boll mellan oss. När mr Brown kom in blåste han i sin visselpipa och vi samlades. Vi spelade två basket matcher den lektionen. Mitt lag vann som vanligt. Vi hade en kort rast så jag tänkte söka upp Benjamin. Han stod lutad mot en av väggarna lite längre bort från omklädnings rummen. Han kom gående mot mig.

”Vi ses på lunchen!” sa jag till Sofie. Hon gav mig en blick mot mig sen mot Benjamin. Jag ryckte på axlarna.

”Ska vi ta en sväng?” frågade han när han kommit närmare. Vi gick förbi mitt skåp och jag lämnade kläderna. Vi gick upp mot skogen bakom skolan. När vi kommit en bit in stannade han upp.

”Vem är du?” frågade jag och satte mig ner på ett nervält träd. Plötsligt var han borta.

 Bra/Dåligt?

Kommentera<333

Warm and beautiful

Kapitel 1
Bellas perpektiv:))

Jag såg henne komma springande mot oss. Hon glittrade i en svag nyans från solens strålar som studsade mot hennes hy, där hon sprang över ängen. Vi gick henne till möttes. Jag omfamnade henne mjukt.

"Åhh, Nessie!" mumlade jag in i hennes mjuka brons färgade hår. Edward kysste henne lätt på hjässan och tog tag i min hand. Vi gick mot Esmes och Carliseles hus. Alla var ut spridda i huset. Jag gick fram till Alices sida, där hon stod lutad mot trappan. Edward slank upp vid min sida och Renesmee gick fram och satte sig i Roses famn. Jag lutade huvudet mot Edwards axel och han kysste mitt hår.

Tiden gick och Edward och Alice bestämde sig för att spela en omgång schack.

Det var otroligt underhållande att se. Dom flyttade nästan aldrig pjäserna. Dom satt bara där, som statyer. Nessie hade nu fyllt sex år. I utseendes vis var hon ungefär sexton år. Ett år kvar. Sen skulle hon inte växa mer. Efter att Edward och Alice spelat utan någon framgång gick vi hem. Vi stoppade om Nessie och gick in till vårt sovrum.

"Värst vad tyst du har varit idag." sa Edward och började ivrigt kyssa mig från halsen och upp mot munnen.

"Tankarna har snurrat." sa jag och började ivrigt besvara kyssen.

"Är det något du vill dela med dig av?" fick han fram mellan kyssarna. Jag lugnade mig lite.

"Jag vet inte riktigt. Jag är bara orolig för Nessie."

"Varför? Jag håller ju koll på henne." sa han och knackade sig själv i huvudet.

"Ja, jag vet. Det är väll bara jag som har för mycket tomrum." Han nickade till svar och drog ner mig i sängen. När solen steg upp över träden hörde vi ett knackande på dörren. Nessie.

"Kan jag komma in?" frågade hon och öppnade dörren på glänt.

"Ja." svarade Edward. Hon kom in och satte sig på säng kanten.

"Jo. Så här att. Ja kan ni försöka att vara lite tystare. Jag är trots allt en halv vampyr. Jag har rätt bra hörsel."

"Ja. Förlåt, vill du ha frukost?" sa jag och kravlade mig upp ur sängen.

"Visst." sa hon och gick ut. Jag lagade snabbt ägg och bacon. Bredde en smörgås. Och tog fram juice. Hon åt upp allt och åkte till skolan.

Ganska kort men kommer... då i Renesmees perpektiv<333

bra/dåligt?
kommentera